Seglaren

I gyldne toppFort segel opp!Mitt segel, det är tvenne vingar.Skjut vestan på,Fort må det gå!Att lutan, som ligger i bölja blå,För frustande guldstäfven klingar.

Vid vindens gångÄr djupets sångSå skön, det är andar som sjunga.Ack, tonen ärSå klar och skär!Jag undrar om icke hvar ande der,Har glödande flamma till tunga.

Om båk ock fyrJag mig ej bryr:Min vårdkas bland stjernorna blänker.Jag lemnat Pohln,Som hjelte-rôln,

För friheten stred, tills den gick i moln:Till Donna Maria mig tänker.

Jag för om bordEn perlkrans gjordBlott utaf Pohlonias tårar;Ur ädelsten,Af hvar och en,En engel jemt blickar, så ljus och ren,Och tyder på kommande vårar.

I lockens svallPerlkransen skallMaria vid kröningen bära.Är barmen fullFör folkets skull,Hvar perla skall blomma, af idel gull,En stjernkrans kring drottningens ära.

Men är dess barmAf flärd blott varm,Så stridt skola tårarne falla;Hvarthän hon måÄn vandra då,Dc skola som speglar för henne slå.Och blod skall det blifva af alla.

En flamma klarOm bord jag har,

Som brann i Pohlonias klinga;Som ljuset skön,Så hvit som snön,Den brann lika ren som en hjeltes bön;Maria jag flamman skall bringa.

I hennes tal,Den drottning smal,Skall jag den besjälande gömma.Bär hvart dess ordNation om bord,Igenom dess bröst och dess fosterjordSkall flamman med himlar blott strömma.

Men om hon förSitt rike dör;I djupet af glödande hjerta,Med rastlös stridDen skall dervidFörfölja dess tankar i evig tid,Och öppna en graf utaf smärta.

Skjut våg blott på,Fort må det gå,På vägen jag töfvar ej gerna.Se masten min,I himlen inDen skjuter en stråle, du stråle brinn!Brinn vimpel af fladdrande stjerna!

Mitt skepp, en svanPå böljig ban,Min hand vet helt lustigt att styra.Jag synes ståEtt skepp uppå,Blott gjordt af ett flygande hjerta också,Med vant af den strängade lyra.

Utaf dess fartMan ser så klart,Att det vill min vilja betjena.På böljors svall,Af ljus kristall,Jag ofta kring verlden nu styra skall.Fast jag är en tanke allena.

Hvar kröningsdagHärefter jag,Med dessa smycken skall gästa;Tills åter friFrån slafveriJag får dem, vid här-rop och jubel, iPohlonias guldlockar fästa.