IX. Den unga sielf-klokes Swaar

Hvad gijnar thed man androm rår/När hwar sitt tycki efftergår;En annars liud om Örat slår/Ens egen hog om Hiertat rår.

Hoo rätta will en ond/ ondt waan/Han twätta wil en Morian.

Hwar ästu af-und kommen frå/At tu alt gott misz-unna må?Från Blåkulla/ af Hliotens stamm/I fierde tunglet kommen fram/

At tu så kall om hiertat wardt/Din syyn så wrång/ din tand så swart.

När bruna lockar warda grå/När röda läppar warda blå;När rosen-kinner wisznad stå/När snälla fötter tröttna gå:Då blijr för dig och mig förseent/All glädie blijr osz då förmeent.

Derför frisk opp min ädla Siäl/Försum dig eij at lefwa wäl;Ded hällsta bästa du kan få/Däd lätt för dijna lyster gå:När iag en gång i grafwen faar/Hvad öfrigt är en annan taar.