En vänlig grönskas rika dräkt

1.En vänlig grönskas rika dräkthar smyckat dal och ängar.Nu smeker vindens ljumma fläktde fagra örtesängar.Och solens ljusoch lundens susoch vågens sorl bland videnförkunna sommartiden.

2.Sin lycka och sin sommarrode yra fåglar prisa.Ur skogens snår, ur stilla boframklingar deras visa.En hymn går oppav fröjd och hoppfrån deras glada kväden,från blommorna och träden.

3.Men du, o Gud som gör vår Jordså skön i sommarns stunder:Giv att jag aktar främst ditt ordoch dina nådesunder.Allt kött är höoch blomstren döoch tiden allt fördriver,blott Herrens ord förbliver.

4.Allt kött är hö, allt flyktar häroch snart förvissna gräsen.Hos dig allena, Herre, ärett oförgängligt väsen.Min ande givdet nya liv,som aldrig skall förblomma,fast äng och fält stå tomma.

5.Då må förblekna sommarns glansoch vissna allt fåfängligt;min vän är min och jag är hans,vårt band är oförgängligt.I paradishan huld och vis,mig sist skall omplantera,där inget vissnar mera.