Aftonvisa

Jag vandrar hem när dagen dörOch aftonrodnad fagerMed mörka rosor rymden strörOch mildt högtidlig dager.Min väg går än på ängen framOch än i skog så allvarsam.Kring skog, kring ängens vallar,Hör, aftonklockan kallar!

Jag ser bland glesa trän iblandEn flik af blåa fjärden,I purpur skimrar vikens strand,I purpur fält och gärden.Jag vandrar hem i sommarns qvällOch ser med välbehag mitt tjällBland granar och bland tallar.Hör, aftonklockan kallar!

Det svalnar af. Med dämpadt slagMot stranden vågen domnar,Hvar vind med lugnadt andedragI trädens skuggor somnar.Naturen hvilar mild och blid,Till själens djup dess djupa fridPå etervågor svallar.Hör, aftonklockan kallar!

Så må en gång, när dö jag skallOch afton slutligt nalkas,Vid stilla, lugnadt böljesvallMin rymd mot qvällen svalkas!Så må jag se vid nära grafEn flik af evighetens hafOch skönja hemmets hallar,När aftonklockan kallar!