Astrid till sin syster

En oro jag i hjärtat bär,Som underligt lycksalig är.Han ganska ofta till mig skrefEtt både skälmskt och eldigt bref:Här ser du hela bingen.Det säg åt ingen!

Och vet du hvad, o syster, nyssHan både tog och fick en kyss.Fast jag på sådan vara spart,Jag glömde all min snålhet snart:Vår längtan rörde vingen.Det säg åt ingen!

I morgon kommer han igen,Mitt hjärtas herre, kung och vän,Och gissa hvad som händer så!Jo, han mig redan sagt, att dåHan lär ha med sig — ringen.Det säg åt ingen!

Skall nu jag riktigt bli tillfreds,Vi börja göra snart tillredsMin brudutstyrsel: tiden går,Jag märkningssilke köpt igårTill alla näpna tingen.Det säg åt ingen!