Den glömda

Finns någon här, som minns mig än?Jag var så länge borta,Men förr för kvinnor och för mänJag kvalen fått förkorta,Jag solsken var på sommarns äng,Jag tonen var på lyrans sträng,Jag var den fromma visa,Som bygdens döttrar prisa.

Finns någon här som minns mig än?Jag länge var försvunnen,Men vill du hitta mig igen,Jag står vid ungdomsbrunnen.Jag vet, hvar den fyrväppling är,Som lycka bär åt ömt begär.Jag är den stilla visa,Som kärlekssorg ger lisa.

Finns någon här, som minns mig än?Ack, mig försmå de flesta,Och det var mycket längese’nJag fick hos vänner gästa,Och dock bo kvar i mina ljudNatur och oskuld, vår och Gud;Och frost de bröst skall isa,Som glömma fädrens visa.