Det ljusa håret

På Kållandsö vid Venerns strandEn liten gosse lekte,Fru Märta Stures modershandHans ljusa hufvud smekte:»Du ljusa hår, åt gossen blifEn pant på ljust och lyckligt lif!»Men Venern slår mot hällenSom suck och gråt i kvällen.

Till Stockholms stad från SödermalmEn fånge skamligt föres,En krona får han, men af halm,Och smädligt gyckel höres.Du ljusa hår, för hvilket brottDig drabbar grymt så snöplig lott?Kung Eriks stjärnor svara:Det håret bådar fara.

Där Vasaborgen tegelrödPå Fyrisvall ser neder,Kung Eriks dart ger blodig dödÅt fången man som beder.Du ljusa hår, befriarns handDig nu berör! Nu brista band,Och lif gaf banesåret,Som gloria skimrar håret.