Drufvor och snö

Det disigt var och yrsnö föllKring hela bergsregionen,När fem minuter tåget höllVid Apennin-stationen.Men midt i snön, som ej tog slut,En flicka bjöd i flätkorg utFullmogna drufvor, dunkelröda,De tycktes som i purpur glöda.

Det fanns väl någon hägnad bygd,En däld bland bergsraviner,Där vigner hade vänligt skygdEmellan Apenniner.Den ungas drufförråd blef snartFörsåldt och slut. Med blixtens fartFlög tåget bort. I snön stod flickanMed vackra slantar kvar i fickan.

Min vän, du frågar stundom, hvar,Fast storm mitt mod vill kufva,Fast kampens yrsnö kring mig far,Jag hämtar diktens drufva.Det finns bland mina berg ocksåVäl någon vrå, där vigner stå,Och sångmön, som ej snön förskräcker,För ingenting mig drufvor räcker.