Filippa

Det finns bland andra minnens radI fru Birgittas kyrkaEn graf, en stilla hvilostadFör tålig, kvinnlig styrka.Af leopard och lilja prydd,Den ger en Englands dotter skyddOch af Filippa den bebos,Som var Lancasters röda ros.

När denna ros i Lund en dagFick Eriks hjälmhatt sira,Man med tornej och riddarslagDess fägring gick att fira.Men hård var kungen, lyckan svek,Allt mer och mer blef rosen blek,Ty lifvets glädje flög sin kosIfrån Lancasters röda ros.

Den rosen då mot olycksregn,Mot åsk- och hagelskurenFick i Birgittas kyrka hägnOch lugn bak klostermuren.Från kung och make, vild och vred,Åt nunnecellens djupa fredHon fann det ljuft att anförtros,Lancasters bleka röda ros.

Här dog hon. Grift, som skänkte vårdOch frid från stormar tunga,Kring dig i smältande ackordÄn Vetterns vågor sjunga!Du sorgsna barn från Englands haf,Martyrens palm vi ge din grafOch klosterliljor strö därhosVi ut omkring Lancasters ros.

Vi hvita, röda rosor utHär strö i mild förening.Ty »rosors krig» är evigt slutOch har ej längre mening.Vi röda, hvita rosor ströKring plats, där Englands barn fick dö.Hon själf blef nästan hvit, det tros,Af tårars svall, Lancasters ros.