Jag sjunger som jag tycker

Om gunst och bifall ej jag spör,Jag sjunger som jag tycker,Och allraminst jag lydigt hörPå sista modets nycker.Blott sången drar sitt andedragUr varmt och troget hjärtelag,Jag frasen eller ståtenGer utan krus på båten.

Om gunst och bifall ej jag spör,En inre röst jag följer,Ej marknadstorget fröjd mig gör,Jag mig i skuggan döljer;Det är så ljuft i ensligt hult,Där blifver bröstet öfverfullt,Och där den värld jag glömmer,Som tadlar och berömmer.

Om gunst och bifall ej jag spör,De fallit mig ur minne.Dock gläds jag, om min visa rörEtt enda älskligt sinneOch af en barm jungfruligt fromFår återsvar och vänlig domOch speglas i ett öga,Som aktar flärden föga.