Mod

I lycka ond, i lycka god,I solig frid, i kamp och blod,Håll fast ditt modOch svik ej feg din fana!Om du ett bifall köpa kanMed offer af hvad sannt du fann,Säg nej, var man!Gå stilla fram din bana!Du på den sändning Gud dig gafFör gunst ej något prute af!

Om klaffartunga vållar kval,Om skoningslöst dig når förtalMed stämma hal,Så slut ditt bröst i pansar!Du visste nog, när på din färdDu först drog ut från lugnets härd,Att i vår världMan ej på rosor dansar.Din fria mening trofast säg!Hvad gör, om enslig blir din väg?

Att lefva är förvisst ej lek,Och du af sår blir stundom blek;Dock om dig svekAllt annat, Gud ej sviker.Han sommar ger i ålderns höstHan har så många ord af tröstÅt sorgset bröst,Hans hägn ej från dig viker,Och när i nöd du går försänkt,Han lättar bördan oförtänkt.

Dessutom gaf han dig ocksåEn liten ljuf och hägnad vrå,Där rosor ståVid palmomskuggadt flöde:Det är din dikt, din hjältedikt,Som blommar blekt men innerligtOch skänker hemlig tillförsiktOch ljus i mulet öde.Säg, om dess maning du förstod!Den lyder: mod och tålamod!