Morgon och afton

Dig kallar jag Morgon. FagerOch ren som azurn är din blick,Det hvilar en gryningsdagerÄnnu kring ditt älskliga skick,Din röst som en lärka kvittrar,Din själ som i vårdagg glittrar.

Mig kallar jag Afton. ÖdenHa skänkt åt mitt lif och min sångEn stämning af vesperglöden,Reflexer af solnedgång.Det dalar väl snart mot natten,Det skymmer kring land och vatten.

Som två parallela linierOss lifvet till främlingar gör,Din saga mornas bland pinjerOch min bland cypresserna dör.Ej Morgon och Afton kunnaEtt möte en gång sig unna.

Jo, hjärta, det sker omsiderEtt möte för bidande två:Det gifves midsommartiderI människans lefnad också,Då oron till hvila vyssas,Då Morgon och Afton kyssas.