Oktober

När blid septembermånad gått,Förgängelsen är inne,Förstörelsen har spiran fått,Azuren är ett minne,Naturen är en griftestad,En färg få trädens fallna bladAf gult och af cinober,Ty kommen är oktober.

Väl är det skumt och ödsligt väl,När allt af höst är färgadt,Men värre är, när någon själSin sommar själf förhärjat.Bland vissna löf af flyktad troÄr farsotshärd och giftigt boFör smittande mikroberI andarnes oktober.

Och sprids den smittan vidt omkringOch ostörd allt får härja,Och oskuldsfullt är ingenting,Och intet rent att berga,Då vissnar allt, då slår den stund,När skälfva fattar jordens grundOch himlahvalfvets globerI skapelsens oktober.