Oriflamme

Af morgonrodnans färg hon var,Den fana, han som yngling bar,Hon var som rosor midt i knoppning,Hvar silkestråd var yr förhoppning,Han gick på vårlig bana framMed segerdrömmens oriflamme.

En färg af hjärteblod hon fickJu längre, längre färden gick,I rök och damm han henne fördeOch stormens vinge duken rörde,Han bar den högt till bergets kam,De tunga mödors oriflamme.

En färg af stilla vemodsglödHar nu hans fana aftonröd,Han bär den genom kvällens riken.Se, duken sliten är i flikenOch glad han snart vid korsets stamFår lägga pröfvad oriflamme.