Philippi

Till denna stad vid krigstrumpeters klangPhilippus macedoniern lade grunden,Han, hvilkens son mod silfverprydd falangHöll vingad Nike vid sin stridshäst bunden.

Här världshistorien fordom utslag fällt,När Brutus återsåg i stridens vådaDen genius, hvilken sagt i nattligt tält:Du skall på nytt mig vid Philippi skåda.

Den siste romarn här i dystert modMed eget svärd gjort slut på bittra öden,Philippis fält har rykt af ädelt blod,En väldig offerskörd här gjorde döden.

Här romerskt frihetssinne fick sin graf,Det sjönk som offergärd åt Cæsars maner.Allt hopp är ute, jordens klot är slafÅt kall Augustus och hans veteraner.

Här ljöd en ton, ej gäll som tubans klang,Ett bud om nåd, när Paulus kom på gästning,Här värfvad blef en liten korsfalangMidt under romarväldets stolta fästning.

En ringa hop, men full af himmelskt mod:Den fromma Lydia, hvilken purpur säljer,Men framför världens purpur Kristi blodTill skrud, som inför himlen gäller, väljer,

En krets, som bär diakonissors dok,Evodia, Syntyche – hvad stilla skara! –Och Clemens, som »har namn i lifvets bok»,Och Syzygos, som trotsar dödens fara!

Det rätta frihetssinnets fromma hoppHär efter målet oförtrutet jagar,Här segerskörd för ljuset spirar opp:Ej Rom skall alltid skrifva världen lagar.

O korsfalang så ödmjuk, stark och from,Du skall dig själf för Cæsars gunst ej skona.Till dig aposteln, fängslad, skref från Rom:»I ären, älskade, min fröjd och krona».