Qvarsebo

Småsinthetens knappnålsstygnGlömmas bort ett par tre dygnInvid Bråviksstranden.Trofasthet vid skogig hällDär har valt sitt sommartjällOch mig räcker handen.

Middag bjuds i Guds natur,Där inunder gran och furHöres bäckens joller,Och vid detta glada bordFöras öfver fria ordInga protokoller.

Gamla, svenska gästfrihet,Här du herbergera vetTacksamt sångarsinne.Djupa, allvarsamma skog,I ditt sköte friden log,Ofrid dog därinne.

Här är godt och lugnt kvartér.Ett par vänner, icke fler,Är hvad just behöfves.Nattligt kommer hit igenSömnen, opåräknad vän,Som ett barn jag söfves.

Stilla kammar, hvila djup!Kolmårdsbergen stå på stup,Kolmårdsskogar susa.Ställets kvinligt hulda féHviskar: dröj, vi här dig geTankar barndomsljusa!

Hvilken ljuf och tryggad hamn!Tack, I kära, hvilkas namnHär jag ej får nämna!Tack för flyktig sommarro!O, att lemna QvarseboÄr — att lugnet lemna.