Rågadt mått

När glädjebägarn af kristallDig räckes skimmerpräktigOch känslan blir af ädelt svallDig öfvermäktig,Då pärlar fram dess öfverflödI dikt och ton, som hjärtat bjöd,Dess utbrott du behöfver,När bägarn flödar öfver.

När sorgekalk i rågadt måttDig skänkts af stumma striderOch stjärnans ljus får skåda blottHur tungt du lider,Då brister fram så mörk, så ömEn stilla sång på tåreström,Som sorgen sakta söfver,När kalken flödar öfver.