Ravinen

Vi sitta på en smal terass,Därunder går ravinen,I sommardag mot solens gassDrar skogen för gardinen,En yppig skog, som härlig står,En labyrint bland ormbunkssnårDjupt i ravinen porlarEn bäck, som smeksamt sorlar.

Det sorlet susar underbart,Det svalkar själ och sinne,Och vid den bäckens yra fartFörrinner sorgens minne,Och visan stiger opåmintUr vilda skogens labyrintOch sjunger, glad i hagen,I kapp med lilla vågen.

O skogsravin, jag minnas skallDitt bråddjup mellan träden!O bäck, din ådras jämna svallTill lif skall trolla kväden!I hvardagssläp, i motgångsstridVid detta minnes djupa fridUpp diktens flöde porlarOch lugnar, svalkar, sorlar.