Romanser om Birgitta

Man öfver krusad Vetter-yta,Hvars böljor oftast nyckfullt flyta,Kan långa strimmor se ibland,Som bilda band från strand till strand,Och fiskarfolket kalla plägarDem än i dag »Birgittas vägar».

På lifvets sjö en sådan strimmaJag stundom skådar fridfullt glimma,Ett vattradt band, som knappast rörs,Af krusning rundt omkring ej störs,Men strand med fjärran strand förbinder:Då mötas andar utan hinder.

O syster, helgonblid i hågen!En sådan strimma öfver vågen«Birgittas väg» jag kalla vill,På den jag ilar nu dig tillOch når ditt hem vid Vetter-strandenMed min Birgitta-dikt i handen.