Vadstena

Det susar i by, det brusar ur skyAf himmelska röster, som klinga:Här resa sig skallUr tidernas svallEtt kloster, där andakt får lyda sitt kallOch klockor för helgonen ringa.

En aning mig rör, en maning jag hörHär, full af Guds rikes klenoder,En boning skall ståHvitskimrig och blå,Dit många förkrossade sinnen få gå:Jag blifver dess hägnande moder.

Det ljuder en röst, som bjuder mitt bröst’Den helige Faderns insegelDu hemte i Rom!’O stämma så from,Jag följer ditt bud som en änglarnes dom,Och stadgas skall Vadstena regel.

Mot vester, där röd sig fäster i glödEn strimma af döende dagen,Skall koret bli gjordt,En vinkande ort,Den himmelska hvilans inbjudande port,Omsusad af böljegångsslagen.