Vallmoblommor

Än från forna sommarns dar,Ljufva för mitt sinne,Stannar djupt i hjärtat kvar,Tullinge, ditt minne.Aldrig glömmer jag din gård,Hägnad in i lindars vård,Aldrig dina ängar,Dina trädgårdssängar,Men bland blomstren mest jag minnsVallmoblommornas provins,Som stod rik i tusental,Full af alla färgers val.Sakta susade däriDämpad blomdoftsmelodi:

»Vallmo hvit och vallmo rödBringa dvalans gåfva.Trött du är af dagens glöd,Oron önskar sofva.Sömn vi ge, som liknar död.Vallmo hvit och vallmo rödÖppna sina skålar.»}

Kring Persephones gemak,Hades-helgedomen,Ordnade i dyster smak,Säkert så I blommen.Jag begär hos er en stundAf en vänlig hvilas blund.Ren i morgon tidenInne är för striden,Gamla mödors släp och slitKräfva mod och vaket nit,Men i kväll jag söfvas vill:Nicken, hulda barn, mig till,Viften mildt kring domnad hågSvalka hit från Lethes våg!

Vallmo hvit och vallmo rödBringen dvalans gåfva!Trött jag är af dagens glöd,Oron önskar sofva.Kom, du sömn, som liknar död:Vallmo hvit och vallmo röd,Öppnen edra skålar!

Mörka vallmo, nästan svart,Låt din doft mig föraFjärran hän, du vet nog hvart!Sippra i mitt öraLätt din underfulla saft,Full af djup och mystisk kraft!Vallmoblomma bruna,Märkt med läkdomsruna,Dufna knopp, som luta tycks,Fröhus holgadt in af Nyx,Mig i morgon bida skallFärd på vredgad brännings svall,Låten nu er melodiBringa ro, från smärta fri!

Vallmo hvit och vallmo röd,Bringen dvalans gåfva!Trött jag är af dagens glöd,Oron önskar sofva.Kom, du sömn, som liknar död!Vallmo hvit och vallmo röd,Öppnen edra skålar!