De tre gracerna — Kapitel 05

När ni Drottning föreställde,Vann ni föga mer i makt.Re'n förut var edert väldeÖfver alla hjärtan lagdt.När ni lämnade er spira,Minskades det föga än:Gracerna och KärlekenEr ändå som Drottning fira.

Hvad samtalets behag, hvars qvickhet aldrig tömdes;Vid konungen i qväll satt Jeana segrande,Och Ulla däremot, som han ej låddes se,Bland hofvets menighet vid bordets ända glömdes.Men Ulla medlertid ur sin förnedrings skick,På fyra älskare upplyftande sin blickUr skuggan af den sänkta hatten:Ja, sade hon, jag än kan trösta mig,Om Jeana dagen har för sig,Så har jag ändå för mig natten.