Gotland och Wisby i taflor — Kapitel 04

“Farväl, Sankt Karin! Ack kanske ej merI konstens fallna verld jag ser din like!Likväl — hvad är det som mitt öga serdetta minnets underbara rike?En krans af sköna syskon kring dig står,Omslingrade som du af rankor gröna. —Men nej — dig helgar jag snitt minnes tår:Du var den skönaste ibland de sköna!”