Hemlängtan (Dan Andersson)

Hemlängtan

Jag är trött, jag är led på fabriken,jag vill hem till jordhöljt bo,till min koja vid Blodstensmyren,i de gröna gömmenas ro.Jag vill leva på bröd och vatten,om jag endast strax får bytaallt gasljus och larm mot nattendär timmarna tysta flyta.

Jag vill hem till dalen vid Pajso,till det gräsiga kärret vid So,där skogarna murgrönsmörkastå i ring kring mossig mo,där starrgräs i ånga växervid källor som aldrig sinaoch där växter väva i jordensina rötter silkesfina.

Jag vill hem till dalen vid Kangodär ljungen står brinnande rödsom ett trots i flammande lågorframför höstens hotande död —där fjärilar, färggrant gladapå mjöliga vingar svävaoch tunga, sjungande humlori den svällande myllan gräva.

Jag vill hem till det fattiga folketsom svettas i somrarnas glöd,som vakar i bittra nätteri envig mot köld och nöd. —Jag vill dit där molnen gå tungaunder skyn där stjärnor skina,och där obygdsforsarna sjungai takt med visorna mina.