Litania till Satan

O du den mest sköna och lärda i änglarnas hov,du gud utav ödet förrådd och berövad allt lov,o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!

Förvisade furste som alltid med orätt man skytt,di som fast besegrad blott starkare uppstår på nytt,o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!

Allvetande kund av de nedersta lande utan ljus,livläkare kallad att hela i ångestens hus,o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!

Du som och till en utstött och spetälsk och dömdger att smaka den lust vilken är som i himmelen drömdo satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!

Du som nekar mannen med snaran om halsen att lestolt och öppet mot hopen som samlats kring galgen att se —o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!

Du som icke en skreva i avundsamt världsallt har glömt,där den ängslige Gud sina kära klenoder har gömt —o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!

Du vars öga ser djupt ner i malmådrans skimrande märg,hur framtidens mordvapen sova i bäddar av berg,o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!

Du som för att lugna och trösta oss lidande människodravelhar lärt oss att blanda salpeter med svavel —o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!

Du, av vilken var slinka sitt hjärtemod fårtill att dyrka och älska bland plågor och trasor och sår,o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!

Du målsman för dem som den hetaste barmen har rört,och som vreda på porten den gamle Gud Fader ha kört,o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!