Minnet (Dan Andersson)

Vi gingo över Raiskisfrusna, vida vatten,och sågo masugnsflammornafrån Romebergabron.Och solen sjönk så sakta,i stänk av guld mot bergen,och sakta kröpo skuggornabland enarna på mon.

Som eld och ljus mig smektedina mjuka jungfruhänder,i himlens kalla stjärnglanssåg jag ditt mörka hår.

Och het av lust jag smekteditt bröst och dina länder,och fick av dig det heligasom endast mannen får,

och nu är allt ett minne,en saga från i går.