Mot ljuset

Högt, högt över solar och himlar i brandovan bergland och dal, ovan skyar och hav,bortom gränsen där världarnas ljus slocknar av,bortom eterns och namnlösa rymdernas land,

min ande, du flyr mor den svindlande höjdoch simmaren lik, yr av sjöarnas svall,du dig rör genom rummets väldighet allmed osäglig och manlig och brinnande fröjd.

O, fly endast långt ifrån dalarnas skumatt i himlarnas dofter bli renad och heloch drick som en läkande dryck din delav det ljuset som fyller omätliga rum!

Från leda och sorger och oro och strid,dem vi bära som bördor bland töcken och grus,säll den som kan ila på vingar av ljustill ängar av hög och evinnerlig frid!

O tankar, som flyga på lärkornas sättmot dagningens himmel från fjärmande dal,allt liv överblickande, tolka de lättde stummaste tingens och blommornas tal.