Till en flicka klädd som gosse

Du kläddes som gosse. På himmelsblå rockFöll din lockI lekande, fladdrande guldringlar ned.Kring halsen den bländande ringkragen låg,Som på vågDe skimrande näckliljors snövita ked.Så smal,Som i dalEn tuårig björk, var din växt, och din gångSå nätt,Så lätt,Som hjortens på mark i sitt trippande språng.

Vi gingo tillsammans vid fjällbäckens rand,Hand i hand,Att skåda på böljornas glittrande skrud;Vi gingo att lyssna på lärkorna småI det blåOch skogsduvans smek, när hon viges till brud;En krans,Som en dans,Vi bundo på ängen och gåvo varann,Vad lek!Vad smek!Och flammande kyss, som på läpparna brann!

Men åren flögo på vingar sin kos,Och till rosDu bytte din späda och vårliga knopp;En femton års tärna, från blommornas sal.Och vår dal,Till gyllene höjder du flyttades opp.Ej merDu såg nerPå lämnade vännen, som klagande grät.Sin skatt,Och sattI lunden och viskade, "ej mig förgät!"

Du vet kanske icke, vad fåglarna småI det blåNu sjunga om morgon från grönskande topp:"Var är fagra gossen, som jollrande sangOch här sprangMed fjäriln i kapp, och bland rosorna lopp?"Ack hanEder vänGått bort och vet Gud, vart han vandrat sin kos!En tårDå stårI ögat på glöm-mig-ej, lilja och ros.

Så tyst blir i lunden, som svartklädd nattHade sattSitt flor över fåglarnas jublande flock.Till mark faller fjärilen guldvingen ned,Och på hedDö vindarnas suckar och duvornas lock.Ack! komOch vänd omTill hembygdens dalar, till fåglarna små,Och änIgenEn dag låt oss leka som gossar, vi två!