Klagevisa över denna torra och kalla vår

En torr och kall vår gör sommaren kortoch vintrens föda fördriver.Gud hjälpe, som rår, si våren går bortoch liten glädje oss giver.Sol varma, förbarma!Hos vädret torrtnu kölden sommaren river.

Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,lät varm dagg örterna fukta!Oss torkan bortdriv, lät frostet ej merde späda blomsteren tukta!Var nådig, var rådig!För dem jag ber,som Herran tjäna och frukta.

Lät väderet kollt och torkan oblidej tvinga rosorna röda,lät åkeren stolt ej läggjas så nid,att han ej bondan kan föda!Bevara från farai allan tidden späda jordenes gröda!

Lät himmelens port utvidga sin gång,hjälp molnen högre uppstiga,lät höra oss fort skön näktergals sång,som kölden tvingar att tiga!Lät sjunga de ungamed stämmor mång!Lät barnen dansa och niga!

Lät dansa å rad folk, stora och små,lät färla sommarens färlor!På blomster och blad lät tillra och ståde våta himmelska pärlor!Lät kvittra, lät tittrasteglitsor små,hos granna svenska sädsärlor!

Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,lät leva sommarens svala!Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,som nu mån sorgeligt tala!Giv sommar, giv blommer,giv gott grönt hö,lät göken ropa och gala!

Mot gryningen blek, mot dagningen blid,när natt och dag sig åtskilja,lät höras mång lek om sommarens tid,djur dansa, spela och gilja!I strömmer ej glömmermång lax, mång id,mång fisk tå hava sin vilja!

Gör dagen oss lång, gör natten oss klar,lät duggregn varma nerfallaoch locka till sång den fågel som hartyst varit vinteren kalla!Lät klinga, lät springamångt hjon, mångt par,lät fröjdas människor alla!

Gack fruktbar oss upp, gack fruktbar oss neroch hälsa byar och städer!Mång åkermans kropp tå gläder sig mer,som går i tunna linkläder.I dalar trast talaroch mång mun leroch mång trumpetare kväder.

Ja, ljuvliga sol, tu fattig mans vän,som titt sken ingom villt spara,lys uppå vårt bol med sommar igen,lät köld och torka bortfara!Nu längta, nu trängtakvinnor och mänatt gå i solskinet klara.

Gör sorgen oss kort, bliv åkermans vän,lät grönska skogar och dalar,driv torkan oss bort, giv vätskan, som änmång bondes hjärta hugsvalar!Lät sjunga mång tungaom fröjd igen,som nu bedröveligt talar!

Lät skogen stå grön, lät jorden få fukt,se till, att oss intet trängjer,lät fläkta en skön och härlig en luktav skogar, åkrar och ängjer!Lät kransas, lät dansasmed fröjd och tukt,lät bäddas brokota sänger!

Lät gräset bli blött och blomsteren skön,lät dansa lilla lekatten,lät fläkta oss sött vitt ut uppå sjön,lät skönt vär blåsa på hatten!På ängen giv sängeni gräset grönåt dem, som färdas om natten!

Lät ämbetsmän få rätt bruka sin handoch trygg på resa sig giva,lät köpmänner gå till vatten och land,tit de helst handelen driva!Av rosor och kosoribland all standlät mången fröjdefull bliva!

Lät dagen bli varm! Mång herde tå ståri mång grön, lustigan skuggaoch rester sin arm åt getter och får.På bär och äpplen lät tugga!Från plogen åt skogen,så vitt han når,lät oxen titta och glugga!

Släpp boskapen vall, lös oxen ur bås,driv fä och fänat åt skogen!Lät öken få stall in under Guds lås,lät bonden glädjas vid plogen!Höst mustig gör lustig,lät säden fåsav åkren ymnig och mogen!

Lät grönskas hans får, lät blomstras hans äng,hjälp fylla bingarna blotta!När bonden själv rår, får krigsman ock sängatt vila lemmarna trötta.Still vreden, giv freden!Mång piga, mång drängtå glädjas över all måtta.

På blomster och löv lät stimma de bi,som draga honungen söta!Men luften blir döv av buller och skri,där sig två krigshärar möta.Still vreden, giv freden,Gud statt oss bi,som bäst kan fienden stöta!

Tu råder om krig, tu råder om allt,tu rår om himmelens fäste.Ty vill jag ock tig allt hava befallt.Hjälp oss till fot och till häste!Gör frodigt, frimodigt,vad nu är kalt!Tu vest allena vårt bäste.

Vi have, o Gud, tig syndat emot,förlåt oss bristerna svåra!Vi vele titt bud med bättring och botnu följa dagarna våra.Lät falla med allatin vredes hot,och dämp allt, vad oss kan dåra!

Dämp vällusten ner, tin gåvor oss läralltid rätt nyttja och bruka!Och äntlig jag ber, hjälp deras besvär,som tuktigt sina bord dukaoch hjälpa, ej stjälpaden hand, som bären tom och söndrigan kruka!

Giv dem ett gott år, dem lyse tin sol,som årsens tider vet dela,dem månen ock gå, i år som i fjol,att ny och nedan ej fela!De andra lät vandratill tomma bol,som aldrig hjälpa sjukt hela!