Tillägnan

När jag för några dagar sedan skickade Eders Excellens mina komedier, som blifvit förr tryckta än uppförda, sade jag, om jag minnes rätt, att D. Quijote spände på sig sporrarne för alt fara och uppvakta Eders Excellens; och nu säger jag: han har redan spänt på sig dem och begifvit sig på väg och, om han kommer fram, tror jag mig hafva betett Eders Excellens någon tillbörlig tjänst; ty från otaliga håll manar man mig mycket ifrigt att sända honom åstad, för att borttaga den osmak och det äckel, som väckts af en annan D. Quijote, hvilken, förklädd under namn af »senare delen», fått spridning öfver hela världen. Och den, som visat den största längtan efter min bok, har varit den store kejsaren af Kina; ty för omkring en månad sedan skref han till mig på kinesiska ett bref, som sändes med kurir och däri han anhåller eller, rättare sagdt, beder att jag måtte skicka honom den, emedan han ämnade grunda ett läroverk där kastilianskan skulle läsas, och han önskade att den bok som lästes vore historien om D. Quijote. I sammanhang därmed sade han mig, att jag skulle begifva mig dit och blifva rektor vid berörda läroverk. Jag sporde framlämnaren af brefvet, om Hans Majestät hade lämnat honom någon kontant gåfva till mig. Har svarade att sådant hade kejsaren visst icke tänkt på. »Nå väl, min vän, genmälde jag, då kan ni resa tillbaka till edert Kina klockan tio eller tjugo eller på samma timme ni blifvit affärdad; ty jag är icke rask nog att kunna begifva mig på en så lång resa, förutom det att, min sjukdom oberäknad, jag är alldeles utan pengar; och kejsare för kejsare, och monark för monark, har jag i Neapel den ädle Grefven af Lémos, hvilken utan sådana obetydliga läroverkstitlar och rektorsbefattningar understödjer och beskyddar mig samt visar mig större nåd än det ens faller mig in att önska.» Härmed gaf jag honom sitt afsked, och härmed tager jag äfven själf afsked, på samma gång jag erbjuder Eders Excellens Persíles’ och Sigismundas Vedermödor, en bok som jag, Deo volente, skall afsluta inom fyra månader och hvilken kommer att varda antingen den sämsta eller den bästa som författats på vårt språk, af rolighetsböcker förstås. Dock, jag ångrar mig att jag sade »den sämsta», ty enligt mina vänners mening skall den uppnå höjden af fullkomlighet.

Må Eders Excellens komma hit lika frisk och rask som efterlängtad; Persíles skall nog vara färdig att uppvakta Eders Excellens, och jag likaså, såsom Eders Excellens’ hörsamme tjänare. Madrid den sista oktober sextonhundra femton.

Eders Excellens’ hörsamme tjänareMiguel de Cervantes Saavedra.