Kosackens lycka

Vattnet flödar ut i havet,i det blåa havet.Lyckan ej kosacken funnit,hoppet är begravet.Ut i världen drog kosacken.Blåa havet sjuder.I kosackens vissna hjärtavarningsstämman bjuder:

»Varför gick du? Varför vändedu ej hem tillbakatill din far, din gamla moderoch din unga maka?Andra länder, andra mänskor!Tung och lång är stråten.Ingen där din glädje delar,ingen delar gråten.»

Än vid strand kosacken sitter.Blåa havet flyter.Och förhoppningen om lyckasig i sorg förbyter.Högt i luften tranesvärmarfritt mot hemmet sträcka.Täta törnesnår kosackensstig till hemmet täcka.

För att lyckan nå kosackendrog långt ut i världen.Men han fann ej vad han sökteoch gick vill på färden.Döende, en avskedshälsninghan åt solen sänder.Tungt och bittert är att hädangå i fjärran länder.