Guld och gröna skogar

Kära lif, du lofvar stort,då vi klappa på din portmed de lystna knogar;öppnar porten, ler så huld,lofvar åt oss alla guld,guld och gröna skogar.

Men hur håller du månn’ trolöftet som du gifvit, — jo,åt den ena ger du guld,

åt den andra ger du skuld,men de gröna skogar?Ack, de gröna skogar!

Spar ditt guld, det blir dock skuld,under ödets knogar.Fyll ditt löfte, moder huld,gif oss gröna skogar,stora, gröna skogar!