Morgon och afton

En dag bröt in i morgonglöd,mig lockade med vinning rödden flyende sekunden.Det ljöd en maning: våga, vinn!Om nu du plockar stunden,är äfven dagen din!

Men glansen bort i rymden flöt,den sköna stunden jag ej bröt,och min blef icke dagen.

Hur den förgått, jag vet ej rätt,men klanglöst föllo slagen,som tidens tomhet mätt.

Hvad vållar åter pulsens brand,hvi sträckes bäfvande min handmot vinning, dubbelt fager?Det manar åter: våga, vinn!I aftonrodnans dagerkan dagen än bli din!