Soluppgång

Under himlens purpurbrandligga tysta sjö och land,det är gryningsstunden.Snöig gren och frosthvit kvistteckna sig så segervisstmot den röda grunden.

Riddarn står vid fönsterkarm,lyssnar efter stridens larm,trampar golfvets tilja.

Men en smal och snöhvit handkyler mildt hans pannas brand,böjer mjukt hans vilja.

Riddarn sätter horn till mun,blåser vildt i gryningsstund,öfver nejd som tiger.Tonen klingar, klar och spröd,branden slocknar, gyllenrödsolen sakta stiger.